Oj så skoj

De olika slöjdartyperna:

Tradslöjdaren

Detta är den traditionellt största gruppen av slöjdare som arbetar i framförallt naturmaterial och gamla, väl utprovade, tekniker. Tradslöjdare är självlärd, upplärd av någon äldre släkting eller har gått på folkhögskola och ser sig som en traditionsbärare. Förutom slöjdintresset så innehar den här personen ett stort naturpatos som yttrar sig genom att han eller hon enbart handlar ekologisk mat, är med i fältbiologerna, STF eller friluftsfrämjandet och sopsorterar utan att någonsin fuska. Drömmen är att ha ett eget rödmålat hus på landet med verkstad, djuruppfödning och grönsaksodling för att i sinom tid uppnå den optimala idyllen: att bli självförsörjande.

Nyslöjdaren

Nyslöjdarens omvärldsengagemang märks framförallt genom val av slöjdmaterial; där tradslöjdaren väljer att jobba i naturmaterial väljer nyslöjdaren att använda sig av återvunnet material. Det kan vara plastpåsar, avspärrningsband, tygblommor eller uttjänta ikeamöbler. Nyslöjdaren är dock inte återvinningsfixerad utan letar efter material som kan illustrera det uttryck han eller hon vill åt. Inspirationen hämtas från konst, mode eller slöjd i andra länder. Oftast används gamla tekniker tillsammans med nya material blandat med naturmaterial. Nyslöjdaren har ofta sin bakgrund i tradslöjden.

Kitschslöjdaren

Kitschslöjdaren älskar allt som glittrar och glimmar. Här finns julgransglitter, aluminiumfolie, pärlor, glas och plastblommor i en härlig blandning. När julklappsutdelningen är slut så kan du se kitschslöjdaren samla ihop alla presentsnören för att nästa gång ni träffas ha virkat en klänning av dem eller hängt upp dem som ett draperi i sovrummet. För Kitschslöjdaren är det allt eller inget som gäller och endera älskar eller hatar du skapelserna.

Behovsslöjdaren

”Behöver jag en halsduk eller en soppsked så gör jag den själv” tänker behovsslöjdaren. Visserligen kommer det att ta avsevärt mycket längre tid att tillverka själv än att köpa men det är helt okej om man sparar några hundralappar på det. Behovsslöjdaren drivs av snålhet och är slöjdens svar på gör-det-själv á la Martin Timell. Det finns många oavslutade projekt hemma hos behovsslöjdaren.

Lajvslöjdaren

Har mycket gemensamt med behovsslöjdaren men allt som slöjdas är till för att användas vid lajv. Denna person är ganska idog i sitt slöjdande eftersom allt måste vara klart tills ett visst datum då lajvet ska äga rum. Det finns många som har börjat som lajvslöjdare för att sedan gå över till att bli forntidsslöjdare.

Forntidsslöjdaren

Denna person har gått på Bäckedals folkhögskola i Sveg och där blivit frälst att för all framtid hänvisa till hur man tillverkade ting på 1000- och 1300-talet. Det som tillverkas av forntidsslöjdaren är alltid historiskt korrekt, helst med en hänvisning till vilket århundrade som detta ting användes och var man har hittat fynd och belägg för det. Favorithängstället är Historiska museet i Stockholm.

Avslappningsslöjdaren

Till denna kategori hör de som slöjdar enbart för att de upplever det som rofyllt. De går på kurser som hemslöjdsföreningarna anordnar samtidigt som de måste gå lite tidigare för att hinna med sitt yogapass innan middagen med vännerna. Här finns bland annat alla stressade storstadskvinnor som hängt på sticktrenden och som är avundsjuka på dem som kan ägna sig åt hantverk på heltid.

Smygslöjdaren

Denna person benämner sig själv som pysselanalfabet och tror inte att lite stickning räknas som slöjd men visar stolt och glad upp när han eller hon har tillverkat något. Smygslöjdaren skulle aldrig slöjda offentligt på exempelvis tåg eller andra kollektiva transportmedel utan väljer att göra det i hemmets trygghet.

Tvångsslöjdaren

Tvångsslöjdaren måste slöjda hela tiden. Varje skogspromenad är en jakt på ämnen till slevar och krympburkar. Den här personen kan inte åka buss i en halvtimme utan att ha något för händerna och sitter på föreläsningar och stickar mössor till hela familjen. Simultankapaciteten är därför ovanligt bra utvecklad hos denne slöjdare.

Intellektuella slöjdaren

De som sysslar med intellektuell slöjd är inga slöjdutövare i traditionell mening utan jobbar istället enbart teoretiskt med att problematisera slöjd från olika infallsvinklar. Dessa personer går på universitet och läser ämnen som etnologi, genus eller konst och skriver uppsatser som exempelvis ”Moster Agdas linneförråd och vad den säger om förra sekelskiftets syn på kvinnor” eller ”Näver say näver – barkens betydelse för mathållning och husbygge i början av 1800-talet”.

Hämningslöst stulet från Kravallslöjd.se

Till detta kan man lägga till…

Skolslöjdaren

Skolslöjdaren hatar skolan, precis allt med skolan – utom slöjd. Där är hins vattenhål i vardagens öken. I skolans slöjdsalar kan man arbeta med händerna och de delar av hjärnan som ännu inte tråkats sönder av de andra ämnena. Men skolslöjdaren vill inte att någon ska veta att den tycker om slöjdandet – för det är skolslöjdarens förfärliga hemlighet: att det finns något i skolan som hin tycker är kul. Hin älskar att skapa saker med händerna och att uttrycka sig konstnärligt, fast hin skulle aldrig uttrycka det så. Har vissa drag som liknar behovsslöjdaren då skolslöjdaren ofta vill tillverka bruksföremål, exempelvis handväskor eller skateboardhopp.

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s